Sandra - mamma & änglamamma

 

Blev igångsatt på Måndags morgon med ballong,

men det hände inte så mycket under måndagen när den ramlat ut och man kan inte dra på med för mycket värkstimulerande dropp iom att jag är snittad tidigare. 

Natten till tisdagen fick jag bricanyl, morfin och sömntablett för att få sova hela natten ist. 

 

( va bara öppen va 1.5 cm när jag somnade )

 

Vaknade upp tisdagmorgon vid 7- tiden och kände att jag ville komma igång med dropp så det hände något. 

Efter frukosten kollade en läkare läget och beslöt sig för att ge mig mer dropp, äntligen. 

 

Vid 13.00 börjar jag få riktigt ont av värkarna och dom erbjuder värmedyna som inte hjälpte över huvudtaget. 

 

13.30 börjar jag använda lustgasen som hjälpte lite iaf, men hade fortfarande fruktansvärt ont. Speciellt i ryggen. 

 

 

Nu va jag öppen 5 cm men han ville inte tränga ner med huvudet i bäckenet så man vågade inte ta hål på vattnet pga av risk att navelsträngen följer med. 

 

14.40 är jag öppen 9 cm men han har fortfarande inte trängt ner med huvudet och nu ber jag om ryggbedövning för jag känner att smärtan är olidlig. 

 

15.10 Läggs EDA så jag ska Kunna slappna av i värkarna. 

 

Sitter på pilatesboll ett bra tag och huvudet kommer ner lite men det står fortfarande för högt upp. Är öppen helt men man vågar inte ta vattnet ännu. 

 

 

18.30 bestämmer dom sig för att något måste göras och beslutet blev att ta hål på vattnet lite i taget och se om det hjälper. En barnmorska trycker på magen samtidigt som läkaren tar hål. Dom är förberedda för ett urakut snitt om navelsträngen skulle följa med. 

 

18.48 Dom tar hål på allt vatten och sätter en elektrod på hans Huvud. hjärtljuden går ner och dom vänder och vrider på mig medans jag skriker i panik att han kommer dö. Rätt som det va blev hjärtljuden på 0 och precis när dom skulle dra slangar fär ett urakut så kommer hjärtljuden tillbaka. 

 

18.50 börjar mina krystvärkar. 

 

19.00 Föds han äntligen under en värk. 

 

Stolt pappa, äntligen vågade vi slappna av och inse att allt gick bra och han levde, vår älskade pojke.